Naturfoto

Jag har lagt ner mycket tid på att följa de två par rödstjärtar som häckar ganska nära varandra. Just nu är de fullt upptagna med att leta föda åt sina ungar, vilket innebär ett ständigt flygande fram och tillbaka mellan holken och ett hål i ett träd där det andra paret har sitt bo. Jag har tillbringat många timmar på en bänk för att studera deras beteende. Efter ett tag upptäcker man att de har sina favoritgrenar där de nästan alltid stannar upp en kort stund innan de flyger vidare. Med lite tålamod och uthållighet får man därför fina möjligheter att fotografera dem.

Även stararna är upptagna med att leta föda åt sina ungar, som redan har vuxit sig stora. Detsamma gäller björktrastarna, vars ungar nu börjar bli allt mer självständiga. Det är fascinerande att följa hur livet utvecklas och förändras från vecka till vecka.

Sylten är kanske ingen stor park, men den är mycket trivsam och rik på liv. Här finns gott om fåglar och andra naturupplevelser för den som tar sig tid att stanna upp och observera. Även om fåglarna inte alltid är lätta att fotografera bjuder varje besök på något nytt att upptäcka, vilket gör att jag gärna återvänder gång på gång.

Såklart besökte vi även våtmarken. 10 stycken svarthakedopping låg och vilade på vattnet när vi kom fram. Gräsand hade fått fram ungar som simmade nyfiket omkring. Även en sothöna med 4 ungar ute på ”ön” i våtmarken. Doppingarna började till slut röra på sig men kom bara nära ett par gånger. Vi fotograferad det vi kunde även då en sothöna kom förbi med sitt lysande röda öga.

Vi hörde och såg 34 arter bara vid våtmarken vilket är ganska bra. Sången denna tid på året är fantastisk att få uppleva. Bara sitta och lyssna får kroppen att må bra. Besökte sedan Herrebro för att se om vi kunde höra busksångaren men ingen sång alls. Träffade Leif Jern som var också där för att få höra busksångaren. Trevligt att få prata med honom igen.

Vi rörde lite på oss mot där vi vet att en rödstjärt håller till och den visade sig klart bättre även om den satt inne i grönskan så kunde vi fotografera den. Det kom en hona fram mot hanen men höll sig lite längre bort. Stare kom med föda till sina ungar i ett hål i ett träd så jag tog några bilder.

Macke och jag besökte Herrebro igår efter jobbet men tyvärr ganska blåsigt och en hel del moln. Smådopping simmade förbi snabbt vid gömslet. Många ladusvalor och tornseglare födosökte vid våtmarken så vi gjorde försök att fånga de i luften. Gick väl sisodär men kul var det.

Det var en som sjöng i ett ganska bra område som var lite mer öppet så förhoppningsvis lättare att få okej bilder på den. Måste säga att det funkade ganska bra. Den var ganska stationär vid ett träd men flög till olika grenar för att sjunga. Efter lite väntan så satt den sig på bra grenar utan något i vägen.

Vid 9-tiden så träffade jag Lars för att åka och fotografera lite fjärilar. Vi hade den sällsynta fetörtsblåvingen i tanken. Jag hämtade Macke som ville hänga på. Stannade först vid Hults Bruk för att höra mindre flugsnappare. Vi hörde den men var ej så aktiv. Sedan blev det banvallen vid Getå för fetörtsblåvinge. Den första fjärilen jag såg var en mindre blåvinge så försökte ta bilder på den. Jag har så få bilder på arten så jag strundade i fetörtsblåvingen.

Det flög även grönsnabbvinge som jag också tog några bilder på. Det mest spännande var att vi såg en körsbärsfuks eller videfuks som flög framför oss på utflyktsvägen. Den satt sig några gånger på vägen med huvudet mot oss men hann ej ta bilder. En kort stund satte den sig även på en buske men hade behövt en sekund till för att hinna att ta en bild. Har ej sett någon av dessa fuks men nu var det nära.

Klockan ringde obarmhärtigt tidigt i morse, men när solen strålar finns det inget utrymme för att ligga och dra sig. Redan klockan 06:00 stod jag redo i Leonardsberg.

Det var ett helt magiskt väder med strålande sol, även om fåglarna till en början höll en ganska låg profil. Men skam den som ger sig! Plötsligt bröts tystnaden när en mäktig skräntärna svepte förbi på ganska nära håll – en riktigt maffig upplevelse med den där karakteristiska, grova röda näbben. Bara en stund senare fick jag även besök av en högljudd och färgstark strandskata som flög förbi.

Årets första trollslända vid Gamla Rörsviken

Innan det var dags att rulla hemåt för en välförtjänt fika tog jag en sväng förbi Gamla Rörsviken. Det var ganska lugnt på fågelfronten där just då, men istället bjöds det på en annan, efterlängtad premiär. Längs vattenbrynet glimtade det till i rött. Mitt framför mig satt den: årets första trollslända! Närmare bestämt en vacker röd flickslända. Det är ett säkert och underbart tecken på att den riktiga högsommaren är på väg.

Nu sitter jag med kaffekoppen i högsta hugg och ska börja gå igenom bildskörden på datorn. Naturen levererar verkligen just nu!