Senast uppdaterad 2026-10-12 av Magnus Bergvall
Öland med fåglar och fågelfotografering
Vecka 41 är en stor fågelskådarvecka på Öland, då många skådare samlas på ön i hopp om att hitta spännande arter. Jag åkte ner tillsammans med Lars och vi kom fram på torsdagsmorgonen. Vi styrde direkt bilen mot Västra alvaret vid Hagelstad, där dagens mål var ökenlöparen – en mycket sällsynt fågel som bara hade setts tre gånger tidigare i Sverige, med det senaste fyndet så långt tillbaka som 1942.
Vi parkerade bilen vid kustvägen och började gå mot platsen där fågeln hade setts. Det var knappt tre kilometer att gå. Väl framme fanns bara en skådare kvar, och han berättade att fågeln hade flugit en bit söderut. Någon ny observation hade han inte gjort.
Det är inte helt lätt att upptäcka en liten fågel som dessutom har ungefär samma färger som omgivningen. Jag bestämde mig för att gå en bit söderut för att leta vidare. Efter ungefär 50 meter lyfte jag kikaren och fick plötsligt syn på ett huvud som stack upp bakom en tuva. Det liknade verkligen fågeln vi var ute efter!
Jag vände mig snabbt om och visslade till Lars. Han kom fram till mig och undrade om jag hade hittat den. Jag pekade mot tuvan, men då var fågeln förstås borta. Som tur var fick jag syn på den igen efter några sekunder, en bit från tuvan. Nu fick vi båda se den ordentligt. Där satt det – ett nytt kryss för oss båda!
Fågeln befann sig först på drygt 50 meters avstånd, men vi började ändå fotografera. Det är alltid roligt att få med sig bilder hem på en sådan raritet, även om avståndet är lite långt. Vi satte oss ner för att få en bättre fotovinkel och hoppades på att den skulle komma närmare.
Då började den sakta röra sig åt vårt håll. Meter för meter närmade den sig, och så höll den på i nästan 20 minuter. Till slut var den kanske drygt 20 meter från oss. Ökenlöparen verkade inte bekymrad över vår närvaro, och vi kunde fortsätta fotografera medan den rörde sig i området.
Vi stannade på platsen i ungefär 25 minuter och fick uppleva riktigt fina observationer av denna sällsynta fågel. Både närkontakten och möjligheten att fotografera den gjorde upplevelsen extra minnesvärd.
Vi var mer än nöjda med starten på vår Ölandsresa. En så sällsynt fågel, ett nytt kryss för oss båda och dessutom bilder med oss hem – det kunde knappast ha börjat bättre!
Vidare söderut
Efter mötet med ökenlöparen fortsatte vi söderut längs Ölands östra sida. Under färden fick vi syn på både varfågel och röda glador. Vi såg även en stenfalk som kom flygande framför bilen.
När vi närmade oss Triberga upptäckte vi en ägretthäger som gick ute i vattnet. Vi stannade bilen, satte oss vid staketet och njöt av den vackra, vita hägern. Även den började sakta röra sig närmare oss medan den letade efter föda. Vi kunde se hur den emellanåt lyckades fånga småfisk.
Ägretthägern kom visserligen inte riktigt så nära som man hade önskat, men jag tycker ändå att det blev klart godkända bilder på den. Det är alltid trevligt när man får möjlighet att fotografera en fågel samtidigt som man kan studera hur den beter sig när den jagar.
Vi kände oss nöjda med observationen och fortsatte sedan resan söderut mot Gräsgårds hamn, där vi skulle bo under vistelsen. Vi lämnade av våra saker och fortsatte därefter vidare mot Ölands södra udde. Än var dagen inte slut, och fler fågelupplevelser väntade förhoppningsvis!
Ölands södra udde
Resan från Gräsgårds hamn till Ölands södra udde är inte särskilt lång, så vi var snabbt framme. Längs fyrvägen gick det gott om prutgäss och tofsvipor. Det var länge sedan jag fotograferade prutgäss, så jag passade på att ta några porträttbilder av dem.
Nere vid udden höll en nötkråka till, och det var ganska mycket folk på plats som ville få en skymt av den. Jag passade på att ta några lite annorlunda bilder när den satte sig på en antenn.
Kungsfåglar hördes nästan överallt, men de är snabba små fåglar som inte alltid är så lätta att fotografera. Jag gjorde i alla fall ett försök, och en av bilderna blev rätt okej.
En mindre korsnäbb kom flygande och lockade ivrigt. Den slog sig ner en kort stund i ett torrt träd, vilket gav mig möjlighet att ta några bilder innan den flög vidare.
Det var en riktigt härlig dag att bara strosa omkring på udden och se vilka fåglar som dök upp. Vattenståndet var högt, så några vadare nere vid udden blev det inte den här gången.
På vägen tillbaka mot Gräsgård fick vi ytterligare ett fototillfälle. Vid vägkanten satt en fjällvråk i ett torrt träd och lät sig villigt fotograferas. Det blev ett trevligt avslut på en innehållsrik första dag på Öland, med många fina fågelmöten och flera nya bilder i kameran.
Dag 2 men mycket blåst och regn
Tyvärr skulle det blåsa ordentligt på fredagen, och det gjorde det verkligen! Dessutom föll det en del regn från himlen. Vi började dagen vid Seby, där vi hoppades kunna stå i lä och fånga några förbiflygande fåglar på bild.
Det var mulet, så några riktigt fina ljusförhållanden kunde vi inte räkna med, men det är alltid roligt att få trycka av kameran lite. Vi ställde oss inne i gömslet vid Seby, och visst kom det en hel del fågel. Många bläsgäss flög förbi, och deras karakteristiska läten avslöjade dem innan vi alltid hann få syn på dem.
Efter någon timme bestämde vi oss för att ta en sväng ner mot udden. Längs fyrvägen fick vi syn på en ung duvhök som hade slagit en prutgås. Vi hamnade nästan på första parkett i bilen och kunde följa händelseförloppet på nära håll. Fjädrarna från gåsen yrde omkring när duvhöken slet med näbben för att komma åt sitt byte. Det blev många bilder tagna under den intensiva scenen.
Blåsten var dock besvärlig, så vi bestämde oss för att återvända till Seby, där det var lite bättre lä. Där fick jag bland annat några bilder på en kärrsnäppa som gick omkring och födosökte.
Till slut gav vi upp försöken vid kusten och åkte till Norra lunden för att ta en promenad och komma undan den värsta blåsten. Efter en stund tittade solen fram och värmde lite. När vi hade promenerat färdigt satte vi oss på en plats i lä och tog det lugnt en stund.
Under tiden började fjällvråkar och några havsörnar visa sig i luften. De höll sig tyvärr lite väl högt upp, men jag tog några bilder ändå. Man får passa på när tillfälle ges, även om förhållandena inte alltid är de bästa!
Trots blåsten och regnet bjöd dagen på flera spännande fågelmöten. Alla dagar kan inte bjuda på perfekt fotoväder, men det finns nästan alltid något intressant att uppleva när man är ute med kameran på Öland.
Dag 3 med sträckskådning och solsken
Lördagen började med regn, så vi åkte till Seby och ställde oss i det stora gömslet. Vi började skåda vid 07.30, när det värsta regnet hade dragit förbi och sikten började bli bättre.
Det var ett helt okej sträck över havet, och vi noterade omkring 40 arter som passerade. Flest var prutgässen, med över 800 individer fram till klockan 11.30. Det kom även hundratals ejdrar, bläsänder och knipor. I flockarna kunde vi ibland upptäcka några stjärtänder och skedänder.
Vid tiotiden tittade solen fram, vilket var riktigt skönt efter den regniga morgonen. Vi gick ut och ställde oss utanför gömslet. Då fick vi syn på en tornfalk som flög omkring och ryttlade inte långt från oss. Det är alltid trevligt när fåglarna håller sig på lagom avstånd så att man både kan studera dem och försöka få några bilder.
Precis innan vi skulle lämna platsen dök en ung stäpphök upp, lågt flygande ungefär 100 meter bort i norr. Den vände dock snart och försvann lågt över markerna. Det blev en kort observation, men den gav oss ändå anledning att hoppas på fler möten med arten under dagen.
Nu när solen sken från en klarblå himmel åkte vi ner till udden igen. Vi hoppades bland annat på att få se stäpphöken som hade visat sig bakom Fågel Blå under de senaste dagarna. Där kunde man stå bra i lä och njuta av solskenet.
Det höll till en del småfåglar i området, bland annat lövsångare, gransångare och några rödhakar. Efter en stund hördes det karaktäristiska locklätet från en tajgasångare. Då började jakten på att få den på bild!
Den visade sig inte helt öppet särskilt länge åt gången, så det blev en del jagande med kameran. Till slut lyckades jag ändå få några bilder på den, vilket var riktigt roligt. Jag hade nämligen inga bilder på tajgasångare från det vilda sedan tidigare.
Vi tog sedan en liten promenad ner mot strandkanten, där ett gäng bläsänder höll till. Hanarna är inte riktigt lika vackra i höstdräkten som de är på våren, men eftersom jag inte har särskilt många bilder på arten passade jag ändå på att försöka få några fler. Man får ta vara på tillfällena när de dyker upp!
Självklart blev det också en fikapaus med ett wienerbröd, vilket smakade alldeles utmärkt efter förmiddagens fågelskådning.
När klockan hade passerat 14 dök äntligen en ung stäpphök upp igen bakom Fågel Blå. Den här gången fick vi verkligen se den ordentligt! Den visade upp sig på ett fantastiskt sätt, och jag har aldrig tidigare haft en ung stäpphök så nära.
Fågeln slog sig ner på marken vid några tillfällen för att vila en stund, innan den lyfte igen. Den stannade kvar i området länge, säkert minst en timme, vilket gav mig gott om tid att fotografera den från olika tillfällen och positioner.
Det blev mängder av bilder på stäpphöken, och det var utan tvekan en av dagens stora höjdpunkter. Efter den regniga starten hade lördagen utvecklats till en riktigt fin fågeldag med både nya fotochanser och minnesvärda möten!
Dag 4 – Sista försöket på kornsparv
Så var det dags för resans sista dag, och vi skulle åka hem tidigt. Innan hemresan ville vi göra ett sista försök att fotografera kornsparv. Vi hade redan gjort tre försök under resan, om än ganska korta, men jag ville gärna få några bättre bilder än de jag hade sedan tidigare.
Vi var på plats före klockan nio. Det var mulet och ganska mörkt, så ljuset var inte det bästa. Den här gången satt det ändå omkring tio kornsparvar i träden, och jag fick åtminstone några bilder på dem. De blev kanske inte de bästa bilderna, men jag var ändå nöjd med att ha fått några hyfsat bra bilder på arten.
Sedan var det dags att packa ihop och påbörja resan hemåt efter fyra innehållsrika dagar på Öland.
Vilken härlig resa det blev! Jag är riktigt nöjd med allt vi fick uppleva, från den sällsynta ökenlöparen och den närgångna stäpphöken till alla andra fågelmöten och fina naturupplevelser. Vädret bjöd på både regn och kraftig blåst, men det hör också till när man är ute med kameran.
Jag åkte hem med många nya bilder, fina minnen och känslan av att ha fått uppleva något alldeles extra. Öland under höstens fågelvecka är verkligen en plats man gärna återvänder till!
