Senast uppdaterad 2026-01-28 av Magnus Bergvall
Skogsgås – Anser fabalis
Det som tidigare betraktades som en enda art, sädgås (Anser fabalis), delas idag upp i två skilda arter baserat på skillnader i utseende, läten, ekologi och genetiska studier. Dessa två arter är skogsgås (Anser fabalis, Taiga Bean Goose) och tundragås (Anser serrirostris, Tundra Bean Goose).
Skogsgås – Taiga Bean Goose med sin gråbruna fjäderdräkt och långa, orange näbb, är en majestätisk syn på den svenska himlen. Den är en av våra största gäss och en välkänd symbol för vårens ankomst. Sädgåsen häckar i norra Sverige, från Dalarna och Hälsingland upp till Lappland. De flesta häckar i skogslandskap, men under flyttningen kan de ses i hela landet.
Sädgåsen är den näst största av de grå gässen i Sverige, med en längd på 69-88 cm och ett vingspann på 140-174 cm. Den har en mörk gråbrun fjäderdräkt med en ljusare buk och en orange näbb med svart spets. Skogsgåsen är en flyttfågel som övervintrar i bland annat Danmark, Tyskland och Holland.
Under våren flyttar de tillbaka till Sverige för att häcka. Flyttningen sker i stora flockar, och det är en mäktig syn att se tusentals sädgäss flyga över himlen. Den häckar i par och bygger sina bon på marken, ofta på öar eller holmar. Honan lägger 4-8 ägg som ruvas i ca 28 dagar. Ungarna blir flygfärdiga efter ca 60 dagar. Arten var tidigare hotad i Sverige på grund av jakt och förlust av livsmiljöer. Idag är arten inte längre akut hotad, men den är fortfarande känslig för störningar under häckningen.
NIKON D7000, Nikon AF 300mm f/4.0, Datum / Tid: 2013-04-05 08:42:04
Exponeringstid: 1/1000 sec, F-nummer: f/6.3, ISO-värde: ISO 400, Exponeringsprogram: Aperture priority.
