Puktörneblåvinge - Polyommatus icarus

Puktörneblåvingen är en vacker och ganska lättigenkänd fjäril i familjen juvelvingar (Lycaenidae). Den förekommer i större delen av Sverige, utom längst i norr, och är särskilt vanlig i blomrika gräsmarker under försommaren. Hanen har en klar, intensivt blå ovansida med en tydlig mörk vingkant. Honan är brun med svaga orange fläckar på bakvingarna, men det blå kan ibland skymta även hos henne. Undersidan är gråbeige med små svarta prickar - men till skillnad från många andra blåvingar saknar puktörneblåvingen de orange fälten längs vingkanten, vilket är ett bra kännetecken. Puktörneblåvingen trivs i öppna, soliga miljöer som ängar, hagmarker, vägkanter och skogsgläntor.

Den är beroende av ärtväxter för sin fortplantning, främst kärringtand, men även klöver och andra baljväxter används av larven. Den flyger från slutet av maj till juli, beroende på var i landet man befinner sig. Den ses ofta flyga lågt över vegetationen, där den snabbt letar efter nektarblommor eller en partner. Puktörneblåvingen kan vara talrik på sina lokaler och ger ett livfullt intryck när den far fram över sommarängarna.