Fåglar

Alfågel – Long-tailed Duck är en karakteristisk dykand som främst förekommer i norra Sverige. Under häckningstiden håller den till vid fjällsjöar och tundramiljöer, medan den vintertid flyttar till kusterna, där den ofta ses i större flockar på öppet vatten. Alfågeln är lätt att känna igen tack vare sitt särpräglade utseende, särskilt under vinterhalvåret. Hanen har en lång, smal stjärt och en iögonfallande fjäderdräkt som varierar med årstiden. Vintertid är hanen vit med mörka inslag på rygg och huvud, medan honan är mer diskret tecknad i bruna och grå nyanser. Under sommaren antar hanen en mörkare dräkt med brunsvarta toner.

I Sverige häckar alfågeln i de nordliga fjälltrakterna, ofta nära klara, kalla sjöar och vattendrag. Efter häckningssäsongen flyttar de till Östersjökusten och andra kustnära områden, där de övervintrar. Sverige är en viktig övervintringsplats för alfågeln, och stora mängder samlas i skärgårdar och vid öppet hav. Alfågeln är en skicklig dykare som livnär sig på bottenlevande djur. På sommarhalvåret består födan huvudsakligen av insekter, snäckor och kräftdjur, medan den under vintern äter musslor och andra marina smådjur som den dyker efter på havsbotten.

Denna dykand är känd för sitt sociala beteende under vintern då den ofta bildar stora, täta flockar. Alfåglar kommunicerar med ett mjukt, melodiskt läte som kan höras över långa avstånd, särskilt i gryning och skymning. De är skickliga flygare och kan snabbt ta sig mellan häcknings- och övervintringsområden. Den är i dagsläget klassad som nära hotad enligt den svenska rödlistan. Förlust av livsmiljöer, miljögifter och klimatförändringar påverkar arten negativt. Bevarandearbete pågår för att skydda viktiga häcknings- och övervintringsområden samt minska mänsklig påverkan.