Dvärgsparv - Little Bunting - Naturphoto.se

Senast uppdaterad 2026-02-08 av Magnus Bergvall

I helgen tog jag mig till en fågelmatning i Borensberg med ett enda mål i sikte: dvärgsparv. Det är en art som inte direkt hör till vardagen för mig. Faktum är att jag bara har sett den en enda gång tidigare, och då på Öland. Därför kändes det extra speciellt att nu få chansen att se den för första gången i Östergötland. Med mig hade jag min äldsta son Jonathan, vilket gjorde utflykten ännu trevligare. Det är alltid något särskilt med att dela naturupplevelser med sina barn, även när förutsättningarna inte är de mest bekväma. Och bekvämt var det inte – det var riktigt kallt. Att stå still länge vid en fågelmatning i vintertemperaturer känns snabbt i både fötter och fingrar. Men förväntan höll värmen uppe, och blicken var konstant riktad mot buskarna och matningen. Till slut visade den sig. Den lilla dvärgsparven, diskret men samtidigt väldigt charmig. En kort stunds observation som ändå betydde mycket. Att få se en sådan art på en ny plats, i ett nytt landskap, är precis det som gör fågelskådning så givande. Trots kylan åkte vi hem nöjda. En minnesvärd utflykt, en ny landskapskryss för dvärgsparv – och ännu ett delat minne med Jonathan. Sådana dagar lever man länge på.

Dvärgsparv – Emberiza pusilla

Dvärgsparv – Little Bunting är en liten och diskret sparvfågel i familjen fältsparvar. Den är främst en östlig art som häckar i norra Ryssland och Sibirien, men förekommer i Sverige som en ovanlig men regelbundet återkommande gäst, framför allt under höstflyttningen. Dvärgsparven är något mindre och nättare än en gråsparv. Den känns igen på sitt tydliga, ljusa ögonbrynsstreck, brunstreckad rygg och relativt varmbruna toner. Bröstet är ljust med en liten mörk fläck mitt på, vilket är ett viktigt kännetecken. Näbben är liten och konisk, typisk för fröätande fältfåglar.

I Sverige ses den huvudsakligen under september–november, med flest observationer längs kusterna, särskilt i södra och mellersta Sverige. Gotland, Öland och Skånes kuster är klassiska platser. Arten uppträder ofta ensam eller tillsammans med andra småfåglar i buskmarker. Arten föredrar täta buskage, strandnära vegetation, vassar och slyområden där den söker föda nära marken. Den är skygg och håller sig gärna dold, vilket gör den svår att upptäcka trots sitt ibland lockläte – ett tunt och mjukt ”tsii”.

Födan består främst av frön, men under häckningstid även av insekter. I Sverige livnär den sig mest på frön från gräs och örter under sin vistelse. Den häckar inte i Sverige och räknas här som en sällsynt men årlig gäst. Globalt betraktas arten som livskraftig, med stora häckningsområden i norra Eurasien.

Dvärgsparv - Emberiza pusilla — Fotograferad i Borensberg.

Läs mer om dvärgsparv på wikipedia.