Ängshök – Montague’s Harrier

Senast uppdaterad 2025-05-01 av Magnus Bergvall

Ängshöken – Montague’s Harrier är en slank och elegant rovfågel som tillhör familjen hökar (Accipitridae) och är känd för sitt lågflygande, glidande jaktbeteende över öppna landskap. Arten är en sällsynt men karaktärsfull häckfågel i Sverige, med huvudsaklig förekomst i de sydöstra delarna av landet. Ängshöken är mindre och mer gracil än sina närmaste släktingar, såsom blå kärrhök. Hanen känns lätt igen på sin ljusgrå fjäderdräkt med svarta vingspetsar, medan honan och ungfåglarna är bruna med ljusare strupe och buk. Arten har långa vingar och en lång stjärt, vilket ger den en smidig och karakteristisk silhuett i luften.

I Sverige är ängshöken en ovanlig och rödlistad art. Den häckar främst på Öland, Gotland och i delar av Småland och Östergötland. Den föredrar öppna jordbrukslandskap och hedar, där den ofta bygger sitt bo direkt på marken – något som gör arten sårbar för störningar, särskilt under skördesäsongen. Ängshöken jagar ofta i låg flykt över fält och ängar, där den letar efter små däggdjur, fågelungar och stora insekter. Under häckningstiden utför hanen imponerande spelflygningar för att imponera på honan, och han matar henne i luften med akrobatiska bytestransporter.

Beståndet av ängshök i Sverige är mycket känsligt. Intensivt jordbruk, för tidig skörd och habitatförlust är de största hoten. Flera naturvårdsprojekt arbetar med att skydda bon i odlingslandskapet, bland annat genom märkning och skydd av häckningsplatser i åkrar.