Sidensvans – Waxwing

Senast uppdaterad 2024-04-22 av Magnus Bergvall

Sidensvansen (Bombycilla garrulus) är en ståtlig fågel som ofta syns i stora flockar under vinterhalvåret i Sverige. Den tillhör ordningen tättingar och är nära släkt med sidensvansar i Nordamerika. Stor som en stare, men med en kompakt kropp, tjock hals och stort huvud. 18–21 cm lång, 32–36 cm vingspann och väger ca 60 gram. Rödgrå fjäderdräkt med svart strupe, svart band genom ögonen och gul stjärtspets. Hanen har en röd strimma på pannan och en röd ring runt ögat, som honan saknar. Den har en karaktäristisk tofs på huvudet. Sidensvansen häckar i de nordligaste delarna av Europa och Asien, men vintertid kan den ses i stora flockar längre söderut, inklusive i Sverige. Den är en allätare och äter bär, frukter, insekter och ibland små ryggradsdjur.

Rönnbär är en favoritföda, och stora flockar kan ses kaläta hela träd. Den är en social fågel och lever ofta i stora flockar, ibland blandat med andra arter som trastar. Sidensvansen har en stark luktsinne och kan hitta jästa bär under snön. Den kan bli berusad av jästa bär och ibland ses vinglande individer. Sidensvansen var en populär burfågel på 1700-talet. I Värmland trodde man förr att man kunde förbättra skyttet genom att lägga ett sidensvanshjärta i bösspipan.