Senast uppdaterad 2025-10-11 av Magnus Bergvall
Jag är alltid nöjd med det man får
Ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Kameran är laddad, minneskortet tomt och förväntningarna höga. Man ger sig ut i gryningen, när daggen fortfarande glittrar i gräset och fågelsången fyller luften. Planen är enkel: att fånga några riktigt fina bilder på fåglar. Men naturen har sina egna planer.
Man smyger längs stigar, stannar till vid en glänta, lyssnar och spanar. Ett fladdrande i buskarna – kanske en rödhake? Men innan man hinner lyfta kameran är den borta. Långt borta hörs en trana ropa, en spillkråka skrattar ekande i skogen, och i fjärran drar ett gäng svalor över himlen. Men inga bilder blir tagna.
Ändå känns det märkligt nog inte som ett misslyckande. För varje steg ute i naturen är en belöning i sig. Man känner doften av fuktig mossa, ser ljuset dansa mellan träden och hör vinden viska i talltopparna. Kameran förblir tyst, men sinnet fylls av ro.
Att fotografera fåglar handlar inte bara om att få den perfekta bilden. Det handlar lika mycket om att vara där ute – att dela ögonblicket med naturen, även om man inte fångar det på bild. Vissa dagar kommer man hem med minneskortet tomt, men hjärtat fullt. Och det, kanske, är den bästa sortens fågelfotografering.
Har sedan sist försökt att fotografera våra 2 pilgrimsfalkar vid värmeverket och där går det åt många timmar utan att något händer. Man ger ej upp utan ut igen och plötsligt händer det och man får några okej bilder. Denna dag var jag och Macke ute vid Leonardsberg. Inte mycket hände men så kom en ägrett flygande och man fick fotografera. Så alltid nöjd med de bilder och upplevelser man får.
