Kungsfiskare – Kingfisher – en färgklick vid vattnet Kungsfiskaren är en av Sveriges vackraste och mest fascinerande fåglar. Med sin turkosa rygg, orangeröda bröst och korallfärgade näbb är den en riktig färgklick vid våra vattendrag. Den är ungefär lika stor som en koltrast och har en kompakt kropp med korta ben och en lång, spetsig näbb. Längd ca 18 cm och då är näbbens 4 cm inräknad. Kungsfiskaren trivs i klara, strömmande vattendrag med rik fisktillgång. Den sitter ofta på en gren eller sten och spanar efter fisk. När den ser en fisk dyker den blixtsnabbt ner i vattnet och fångar den med sin kraftfulla näbb.
Kungsfiskaren kan dyka upp till en meter djupt och stanna under vattnet i upp till 30 sekunder. Kungsfiskaren är en sårbar art och hotad av bland annat habitatförlust och föroreningar. Det är därför viktigt att vi skyddar våra vattendrag och bevarar den här vackra fågelns livsmiljö. Den flyger snabbt över vattenytan och man ser hur den koboltblåa ryggen lyser ordentligt. Honan är lik hanen förutom att hon har orangeröd undre näbb under häckningsperioden. Den juvenila är lik adulta men med en dovare fjäderdräkt, med en grönare ovansida och ljusare undersida. Näbben är helsvart och fötterna är gråtonade.
När den har fångat fisken så skakar den och slår den mot grenen för den skall avlida eller domna av innan den äter upp den. Kungsfiskaren lever vid trädkantade åar och floder. Man kan se den när den flyger lågt över vattnet och ofta ivrigt lockande läte. Den kan vara svår att se när den sitter på en gren där den kan sitta länge med att söka efter föda. Lätet är ett rätt så genomträngande, vasst “ziit”. Den har även en sång som ej hörs så ofta. Den är en enkel ramsa av lockläteslika toner i ojämn och hackig rytm.
Fotografera
Att fotografera kungsfiskare är verkligen inte lätt. De är väldigt skygga och svåra att komma nära. Gömsle eller camo-nät är ett måste för att lyckas få bra bilder på dem. Visst kan man ha tur ibland men oftast ser den dig innan man lyckas se den. Man hör den väldigt väl med sitt ljusa och höga läte. Locklätet i flykten ett kort och vasst visslande “zii”. Det krävs tålamod och såklart lite tur för att få bra bilder på kungsfiskaren. Har suttit många timmar i gömslet utan att den dykt upp alls. När den väl dyker upp och den sitter på en fin gren om man lyckas fotografera den så är lyckan stor.
Tänk på att ej störa fåglar vid boplatsen så de ej överger den. Speciellt om man ser än vintertid och det är kallt så behöver den all energi på att hitta föda och inte flyga iväg för vi stör den. Jag har lyckats bra med att fotografera den just vid Grensholmsbron. Just den platsen tillhör nog en av Sveriges bästa lokal för att fotografera kungsfiskaren. Det har häckat ett par i flera år på platsen.