Den smalsprötade bastardsvärmaren är en av Sveriges mer sällsynta bastardsvärmare och tillhör familjen bastardsvärmare (Zygaenidae). Den känns lättast igen på sina metalliskt glänsande blåsvarta vingar med tydliga röda fläckar - ett tydligt varningstecken för att den är giftig och inte smakar gott för rovdjur. Namnet "smalsprötad" syftar på dess smala, klubblika antenner, vilket skiljer den från andra liknande arter. Vingarna är oftast dekorerade med fem eller sex röda fläckar, men färgteckningen kan variera något mellan olika individer. I Sverige förekommer smalsprötad bastardsvärmare främst i södra och mellersta delarna av landet, ofta i torra, blomrika ängs- och hagmarker. Den trivs bäst där det finns gott om värdväxter och ett rikt växtliv. Arten är känslig för förändringar i landskapet och är därför knuten till gamla betesmarker som fortfarande hålls öppna. De vuxna fjärilarna flyger från mitten av juni till början av augusti, oftast under soliga dagar. Honan lägger sina ägg på växter som käringtand, där larverna sedan lever och växer under sommaren och övervintrar. Förpuppningen sker i en silkeslik kokong, ofta fäst vid ett grässtrå. Smalsprötad bastardsvärmare är en dagaktiv fjäril och en skicklig flygare. Den ses ofta stillasittande på blommor som tistlar och klöver, där den suger nektar. Trots sitt färgstarka utseende är den ofta svår att upptäcka om den inte rör sig.
